Jag ska döda er alla kan låta som en hård titel, men den beskriver ett barns känslor och funderingar kring sin egen utsatthet för våld, kränkningar och sexuella övergrepp.
Boken handlar om Seths barndom. Om hur upplevelser och erfarenheter präglar hans väg mot vuxenheten. Det är en mörk skildring, men med ljus som glimtvis når fram. Jag ska döda er alla är baserad på verkliga händelser och upplevelser.
Det är en viktig bok som vill suga tag och beröra. Den vill skapa förståelse för vad som kan finnas bakom en tuff attityd, kränkningar mot andra människor, kriminalitet och drogberoende.
Den här boken vänder sig framför allt till dig som lever med traumatiska upplevelser bakom dig. Den vänder sig också till alla ni som på något vis arbetar med människor. Genom att våga lyssna och stanna upp kan man bättre möta andra människor och deras behov. Att läsa Jag ska döda er alla kan ses som en övning i detta. Boken passar också som kursmaterial, med ett slutkapitel om sexuella övergrepp på barn, skrivet av Birgitta Imanius.
Detta är en tioårig jubileumsutgåva av boken med bland annat ett nytt förord.
Varför fastnar vi i samma mönster, trots att vi förstår dem? Varför upprepar vi det som skadar oss i relationer, i arbete och i livet?
I Sju krukor - modet att förändras beskriver B Robert Andersson människans inre mönster genom sju symboliska kärl. Varje kruka bär på något av det vi människor brottas med – beroende, kontroll, medberoende, skuld, rädsla, offerroller och längtan efter frihet, mening och gemenskap.
Med utgångspunkt i många års arbete inom beroendevård, psykoterapi och förändringsarbete växer en berättelse fram om självinsikt, ansvar och möjligheten att förändras. Genom de sju krukorna får läsaren följa en resa inåt mot de delar av oss själva som formar våra liv och våra val.
I centrum står Glasbitskrukan; bilden av det som fortfarande är helt och levande inom människan, oavsett vilka erfarenheter hon bär med sig. En påminnelse om att förändring är möjlig och att det finns något värdefullt att återupptäcka även när livet har gått sönder.
Sju krukor - modet att förändras är en bok om människans förmåga att växa, ta ansvar och skapa ett annat liv. En berättelse om modet att se sig själv - och modet att förändras.
Första recensionen av Sju krukor - modet att förändras har kommit.
Första gången jag läste den här boken var det som en godnattsaga för ett barn i mitt arbete. Jag lutade mig mot sängen, tog ett djupt andetag och började läsa. Min röst mjuknade innan den nått första punkten. Jag kände hur pojken log. Där var vi, han fast beslutsam om att jag inte skulle sluta och jag mer och mer övertygad om att det var just en saga jag läste.
Så, jag läste den några gånger till.. läsandet övergick till lyssnande och en form trädde sakta fram. Jag tror det ofta krävs, för att det formlösa liksom ska få plats. Orden gör det jobbet tidigt och tydligt i den här boken. Bland annat genom en enkelhet i språket, för ju mer jag ser mig omkring i det rum som skapas desto mer naket står det runt mig.
Men en sak jag stannar upp vid är begripligheten, jag blir otålig ibland och det är en verklig risk som läsare av denna bok, så kom ihåg, ta det lugnt.
Det jag fastnar för.. äh, det jag älskar. Är att den inte kräver, kväver, pressar eller ens drar i mig. Den låter mig springa före, den låter mig stanna, den låter mig famla, andas, vänta, vara.
Det hela gör textens rytm kaxigt meditativ.
Jag slutar läsa för att komma framåt. Det finns en tidlöshet i det som jag finner vacker. Apropå tiden, är tilliten till den ovanligt omfattande… jag blir varm inför den frid boken vilar i.. och plötsligt irriterad.. den här boken vill i sig själv lära mig något.. räckte det inte med krukornas innehåll? Muttrar jag skrockande. Jag kliar mig i nacken, suckar kapitulerande och läser vidare.
Mina käkar slappnar av, hela min kropp beter sig mer och mer som efter en meditation. Det är nog det som ger mig övertygelsen om att det är just en saga. För den försöker inte ta bort mörkret ifrån natten utan hjälper barnet att somna i det. Det krävs mod att våga sitta kvar och inte lova gryningen. Rösten är just så, jämn i sin styrka och tydlig i sin närvaro från första till sista blad.
Här finner du ditt resesällskap på den väg där du möter livets riktiga drakar, magiska drycker och förtrollade skogar. Genom att förändra frågorna istället för att skriva om svaren träder verkligheten sakta men säkert fram under vågorna av bilder.
Jag närmar mig slutet, gång på gång. Jag återkommer, återupptäcker och funderar över hur vanligt det är med Alzheimers vid 26. För det här är helt enkelt en sådan bok som jag aldrig kommer kunna tro att jag redan har läst.
Disa Nordin